British 1830-1916 1916). English painter, writer and collector. He first studied at F. S. Cary academy and in 1848 entered the Royal Academy Schools, London. He is also thought to have trained in Paris at some time in the late 1840s or early 1850s, first in Charles Gleyre atelier and subsequently at the Ecole des Beaux-Arts. He specialized in portraits of literary figures and scenes from the lives of past writers, as in Dr Johnson at Cave, the Publisher (1854; untraced). His first great success was the Death of Chatterton (London, Tate), which he exhibited at the Royal Academy in 1856. The impoverished late 18th-century poet Thomas Chatterton, who while still in his teens had poisoned himself in despair, was a romantic hero for many young and struggling artists in Wallis day. He depicted the poet dead in his London garret, the floor strewn with torn fragments of manuscript and, tellingly, an empty phial near his hand. The painting was universally praised, not least by John Ruskin who described it as faultless and wonderful, advising visitors to examine it well, inch by inch. Although Wallis was only loosely connected with the Pre-Raphaelite movement, his method and style in Chatterton reveal the importance of that connection: the vibrant colours and careful build-up of symbolic detail are typical Pre-Raphaelite concerns. The success of Chatterton was such that, when exhibited in Manchester the following year, it was protected from the jostling crowds by a policeman. It was bought by another artist, Augustus   Related Paintings of Henry Wallis :. | The Death of Chatterton | The Stonebreaker | The Stonebreaker | the stonebreaker | The Stonebreaker |
Related Artists:
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Antonio Carnicero
Spanish Rococo Era Painter, ca.1748-1814 was a Spanish painter of the Neoclassic style. Born in Salamanca and died in Madrid. He was trained with his father, Alejandro Carnicero, a sculptor. He then traveled to Rome and returned to be named chamber painter for King Charles III of Spain. He also worked as an engraveor.
Dirck Bouts
Haarlem ca 1420-Louvain 1475 was an Early Netherlandish painter. According to Karel van Mander in his Het Schilderboeck of 1604, Bouts was born in Haarlem and was mainly active in Leuven (Louvain), where he was city painter from 1468. Van Mander confused the issue by writing biographies of both "Dieric of Haarlem" and "Dieric of Leuven," although he was referring to the same artist. The similarity of their last names also led to the confusion of Bouts with Hubrecht Stuerbout, a prominent sculptor in Leuven. Very little is actually known about Bouts' early life, but he was greatly influenced by Jan van Eyck and by Rogier van der Weyden, under whom he may have studied. He is first documented in Leuven in 1457 and worked there until his death in 1475. Bouts was among the first northern painters to demonstrate the use of a single vanishing point